Röjan -ett samhälle växer fram

Del 1 | Del 2 | Del 3 | Del 4 | Del 5 | Del6 | Del7 | Del 8 | Del 9 | Del 10 | Del 11 | Del 12 | Del 13 | Del 14 | Del 15 | Del 16 | 17
Avsnitt 8. Det nya samhället.


Området byter namn från Böle till RÖJAN och nybyggnationen tar fart.

Från början så var det bara Böle. Böhle, Böle och så hade det varit i flera hundra år. Minst fem-, sexhundra i alla fall. Omgivningarna präglades också av detta. Det var Börschberget, Börschskallen, Börschtjörn, Börschfloen, Börschtjärna, Börschkvarna, Börschkroken och så vidare.

Men så en juli(?)dag 1919 förändrades allt på en gång. När man monterade upp skyltarna på det nyuppförda stationshuset så var namnet på dessa RÖJAN !!! I och med detta så föddes också en helt ny by med det namnet.

ȁorta Kvarna” hade det mest handlat om granskog och tallmoar. Men där fanns ju också Näsen, Loken, Vålan, Rismyren och Långmyren. Slåttermarker som hade skördats av Bölebönderna sedan länge. Där fanns också det som var kvar efter den före år 1880 bortflyttade fädbovallen Risbuan.

När järnvägen planerades så sades det att det skulle anläggas en station vid Böle. Till och med en större station med tanke på det strategiska läget. Efter ett antal bråkiga år mellan Rätan och Klövsjö (har redan beskrivits i inledningen av järnvägsavsnitten) kom alltså denna station att placeras mitt emellan dessa byar. Inofficiellt exakt mitt emellan för att det skulle bli rättvist. Detta fick ju till följd att stationen hamnade några kilometer längre från byn än vad som var tänkt från början och det sades då att den kom att ligga utanför i stället.

Stationen skulle bli av litet större format än många andra och det berodde i första hand på att den låg så perfekt mellan västra Härjedalen och Medelpad. Men naturligtvis på att den skulle bli Rätans och Klövsjös gemensamma också.

Nu blev det alltså under det nya namnet som stationen kom att utvecklas och de förutsedda prognoserna besannades med råge. Röjan blev den största och mest betydelsefulla stationen mellan Sveg och Brunflo. En mycket viktig punkt för järnvägstrafiken gentemot busstrafiken. Här kom tåg att mötas och reguljära bussar kom från- och utgick mot både Östavall, Ånge, Klövsjö och Fjällnäs. Ibland också mot andra destinationer, som till exempel Hede och Överturingen. Redan 1924 började man att trafikera linjen Röjan – Fjällnäs. Godshanteringen var också stundtals omfattande. Men det som sannolikt ändå satte sin största prägel på namnet Röjan var nog turisttrafiken till- och från Vemdalen och Funäsdalen. Den var under en lång period riktigt omfattande. Tusentals och åter tusentals, ja till och med tiotusentals personer kom till Röjan med tågen för att sedan fortsätta sina resor med bussar till turistorterna. När sedan dessa besök var över så kom man tillbaka med bussarna till Röjan för att stiga på tågen igen.

Turismen, eller åtminstone den indirekta turismen, hade stor inverkan på byn. Gästgiveri, pensionat och flera kaféer såg dagens ljus. För det var inte alltid som tåg- och busstider passade ihop helt perfekt. Något som alltså gynnade dessa näringsställen. Men byn låg också strategiskt bra till för andra verksamheter och service. Bönder och hästkörare från Böle, Klövsjö och andra byar fick sina fordon och redskap lagade vid smidesverkstäder i Röjan. Inte sällan också tillverkade. Bagare såg till att bröd bakades och distribuerades till butiker och näringsställen både i närområdet och längre bort.

Med åren kom även slakteri, cementgjuteri, sågverk, cykelverkstäder, trädgårdsodlare, kiosk, gengasvedfabrik, bussföretag, bensinförsäljning, plåtslageri och en del annat.

Av helt naturliga orsaker så kom ju de första människorna i det som skulle bli Röjan att vara rallare och övriga byggare som hade med järnvägen att göra. Men nästan samtidigt kom också de som kunde serva och göra affärer med dessa. Sedan kom de som anlade vägar och uppförde byggnader. Hus efter hus, byggnad efter byggnad och till detta gårdsplaner växte snart fram. Eftersom det dessutom handlade om en plats där det inte fanns någonting tidigare så blev det också en modern skapelse. Raka vägar och öppningar för framtida sidogator. Kvadratiska eller rektangulära tomter. Kraftledningen mellan Böle och Klövsjö passerade alldeles i närheten så Röjan torde ha varit en av få byar som hade elektricitet redan innan byn kom till. Även detta måste ha underlättat och bidragit till att allt blev så modernt redan från början. Här kan också nämnas att Röjan var den första byn inom Rätans kommun som hade väglyse.

Däremot kom aldrig Röjan att bli någon betydande bondby. Dom som hade bondgårdar och dom som hade några kor för sitt eget behov var få. Det var tillverkning och service som det handlade om i var och varannan fastighet. Men här fanns också skogarbetare i form av huggare, körare och kolare. Många av dessa var inte skrivna i byn utan hyrde bara en stuga eller kanske bara ett rum. Det gällde också för andra yrkesgrupper som hade sina arbeten i byn under vissa perioder. Av den anledningen så har det också varit svårt att fram några exakta siffror om hur många det var som bodde i byn när befolkningen var som störst.

Redan i berättelsen om järnvägens tillkomst så kom det fram att August Dalin blev den förste av dom som kom att bli kvar och bofast i byn. De andra rallarna fortsatte med arbetet söderut och kom till andra platser. Fast ganska snart så började det att flytta in nya familjer och en del av dom hade också småbarn med sig. Men den förste som föddes i byn och på så sätt kan betecknas som ”urinnevånaren” var Sten Dahl.

Centralorten RÖJAN.

Under en period var också Röjan centrum för Rätans kommun. Det var Konrad Sjölund som var högste chef och han hade kommunkontoret hemma i sin bostad på Åbrinken. (34) Därifrån så skötte han om mycket av det som rörde kommunens väl och ve. (Det är bara att konstatera att tiderna har förändrats som synes.)

Fast det var kanske inte så långt ifrån att byn hade kunnat bli ett större och mer permanent kommuncentra också? Omkring1950 så beslöt man nämligen att det skulle genomföras en större kommunreform i landet. Flera mindre kommuner skulle slås samman för att bli större och ekonomiskt starkare. Eftersom Klövsjö kommun ansågs för liten för att kunna överleva som egen på sikt så beslöts det att man skulle slås samman med antingen Åsarna eller Rätan. Befolkningen i Klövsjö skulle dock få välja själva med vem man helst ville sammanslås och den frågan skulle lösas genom en demokratisk folkomröstning.

Resultatet av denna folkomröstning blev en förkrossande seger för Rätansalternativet. Inte mindre än 95% av Klövsjöborna hade valt Rätan som samarbetspartner. (Här bör dock nämnas att i Kvarnsjö och Skålan var röstsiffrorna nästan de omvända). Men det var inte så att Rätan plötsligt hade blivit populärt i Klövsjö. Klövsjöborna hade helst velat var kvar som egen kommun. Men när detta nu inte gick så tycks man ha valt mellan två onda ting och ansett Rätan som det något mindre onda. Fast det redan kyrkliga samarbetet med Rätan och det faktum att både läkare och polis fanns i Rätan, samt inte minst den gemensamma järnvägsstationen i Röjan lär ju också ha spelat en viss roll i sammanhanget. Eventuell gammal osämja och meningsskiljaktigheter fick man lov att glömma.

Redan i inledningsstadiet av kommunsammanslagningen så hade det från centralt håll i Stockholm nästan kommit fram önskemål om att just Rätan och Klövsjö skulle kunna bli en mycket lämplig kombination. Rätan var till stor del uppbyggt på det arbete som skogen gav och det fanns också en viss industriverksamhet (Röjan?). Klövsjö å sin sida var en stark jordbruksbygd och det ansågs dessutom finnas goda förutsättningar för en framtida turistutveckling. (Hade man en kristallkula månntro?).

Mot bakgrund av dessa funderingar och valresultatet så borde det då ha varit klart för sammanslagningen. Men nu kom det plötsligt negativa tongångar från Rätanshållet. En, som det sägs, liten men politiskt stark grupp ville inte alls ha någon sammanslagning med Klövsjö. Man lär till och med ha informerat Stockholm litet försiktigt om den saken.

Vad var då orsaken till detta motstånd? Jo, enligt några äldre Rätansbor så fanns det en stor oro för att Klövsjö i samband med sammanslagningen skulle kunna komma att ställa allt för stora krav. I första hand så antog man att det skulle bli önskemål om att det gemensamma kommunkontoret skulle placeras i Röjan. Man var också rädda för att på sikt läkarmottagning och polisstation skulle hamna i stationssamhället. I en förlängning kanske också en gemensam skola för de högre klasserna. Eftersom man samtidigt hade planer på att uppföra ett helt eget kommunhus i Rätan så förstår man att det uppstod en viss oro. Därför så försökte man på alla sätt att åstadkomma ett beslut där den planerade sammanslagningen inte skulle bli av. Men det fanns gott om både ”ja- och nejsägare” i båda lägren.

När sedan det slutliga beskedet kom så stod det där att man från centralt håll ansett att Rätans kommun var så pass starkt rustad att man skulle klara sig på egen hand även i fortsättningen och att Klövsjö skulle ingå i en helt ny kommunkonstellation, Övre Ljungadalen. Där tillsammans med Åsarna och Storsjö.

Om det var bäst som skedde lär väl aldrig komma fram. Men att Rätans kommun faktiskt klarade sig ganska bra rätt så länge på egen hand kan ju inte förnekas och Klövsjö lyckades ju komma bra överens med sina nya kommungrannar också.

Eftersom det antagligen inte finns något facit när det gäller ovanstående frågor så får vi därför heller inte veta om det var Röjan som blev den stora förloraren i sammanhanget? Till exempel om namnet på den nya gemensamma kommunen skulle ha kunnat bli Röjans kommun. Även om det officiella förslaget var Rätan-Klövsjö.

Men om… Hur skulle byns utveckling ha sett ut då? Vem vet!

I nästa avsnitt, i maj, kommer vi att göra en snabb översikt när det gäller handlare och butiker i Röjan. För detta ändamål finns det en viss mängt material och det finns det för den fortsatta beskrivningen också. Men när det gäller befolkningen, företagen och samhället i övrigt så vore det bra om man kunde få fram så mycket som möjligt. Inte minst då från de familjemedlemmar som vet något om ”förfädernas” verksamhet. Därför tänkte vi oss att man vid en lämplig tidpunkt (eller flera?) skulle ordna med en träff någonstans. En riktig Röjansträff där man kan hjälpas åt att redovisa det mesta. (I Böle hade man många sådana här träffar när man slutligen försökte skriva historien om byn). Det måste naturligtvis bli Röjansborna själva som kommer med förslag om lämplig tidpunkt för att så många som möjligt – bofasta, utflyttade och ättlingar, samt intresserade fritidsboende - av dom får möjlighet att vara med. Hör av er!

text/skiss: Bo J

Källor:

Minnesanteckningar efter A. Jönsson (1860- 1936)

Muntliga källor:
Erik Dahlin, Röjan,
Kalle Berg, Röjan
Olle Norderud, Nederhögen

Till sidans topp