Röjan -ett samhälle växer fram

Del 1 | Del 2 | Del 3 | Del 4 | Del 5 | Del6 | Del7 | Del 8 | Del 9 | Del 10 | Del 11 | Del 12 | Del 13 | Del 14 | Del 15 | Del 16 | 17
Avsnitt 1. Förberedelserna.

Inlandsbanans sträckning genom Härjedalen och Jämtlands sydspets...

Redan i ett tidigt skede när man hade börjat bygga järnvägen mellan Orsa och Sveg föddes idén om att göra en fortsättning från Sveg till Brunflo. I Brunflo fanns ju redan sedan en tid tillbaka järnvägen mellan Östersund och Sundsvall.

Dåvarande landshövdingen i Jämtlands län, Knut Ulfsson Sparre, besökte därför Sveg den 29 juli 1901 för att vara med i förberedelserna av det nya förslaget.

Det hela utmynnade i att man föreslog att den nya järnvägssträckan skulle gå rakt norrut från Sveg för att passera Klaxåsen, Högarbyarna, Böle och Lillsved fram till Åsarna.

Förslaget tycks ha fallit i god jord eftersom det inte dröjde länge förrän den förberedande stakningen kom igång. Den 9 augusti 1903 hade denna stakning nått fram till Jämtlandsgränsen inte långt från Klaxåsnybodarna. Där tog stakningen över Rätansområdet vid och detta arbete leddes av kaptenen B. Nyström som till sin hjälp hade två ingengörer och tre schaktmästare, samt åtta hantlangare. Anders Jönsson från Böle anslöt här för att tjänstgöra som lokal ledsagare över Rätansområdet.

Knappt tre veckor senare, den 28 augusti, nådde den förberedande stakningen fram till Böle och där skulle det planeras för en större station. Stationen skulle hamna strategiskt vid vägen mellan Medelpad och Härjedalen och dessutom bli Rätans och Klövsjös gemensamma. Det planerade stationsområdet låg väster om byn intill Gravbäcken.

Efter i första hand dokumentationsarbete dröjde det fram till 1906 innan den definitiva stakningen gjordes. I och med detta fick projektet också namnet Enskälalinjen, efter den lilla ån på Klaxåsskogen. Den definitiva stakningen leddes av ingengör Wahlgren.

I samband med den här stakningen så stakades det ut för en station norr mom Rätanssjön också.

(Här kan också tilläggas att det har funnits uppgifter om att det fanns planer på att anlägga ett så kallat industrispår från denna station och in till själva Rätansbyn. Men att det har varit svårt att hitta bekräftelser på detta.).

Men nu började det att hända saker som sedan skulle få stor inverkan på det fortsatta arbetet med järnvägssträckningen mellan Sveg och Åsarna. Medan den definitiva stakningan pågick för fullt så torde någon -, eller några personer med starka intressen i Klövsjö plötsligt ha föreslagit en helt ny sträckning som skulle passera Klövsjö i stället. Orsaken till detta lär ha varit att man i Klövsjö tyckte att det skulle bli för långt till stationen i Böle. Det nya förslaget följde det ursprungliga fram till Rätansgränsen men där tog det av mot Rönnådalen och vidare mot Utanbergsvallarna. Därifrån genom Klövsjö by och sedan väster om Skalberget för att fortsätta till Åsarna.

Nu var dock inte detta förslag helförankrat i Klövsjö Många av bönderna ville inte alls ha någon järnväg genom byn. Tågen skulle bara skrämma deras kreatur.

Det sägs ha funnits ytterligare ett alternativ när det gäller Klövsjö. Enligt detta så skulle sträckningen från Utanbergsvallarna aldrig ha nått in till byn utan svängt av till höger och rundat Staberget på östra sidan för att sedan ansluta till den ursprungliga sträckningen någonstans före Åsarna. (Men det här är dock en uppgift som ännu inte har gått att få bekraftad.)

Det här med att ändra på förutsättningarna i så sent läge gillades naturligtvis inte i Rätan. Därför besökte den nu nye landshövdingen i länet, Johan Widén, Rätan för att ta del av folkets åsikter i frågan. Han fick då veta att Rätansborna inte ansåg att det fanns någon anledning att ändra på den redan beslutade sträckningen. Man tyckte i sin tur att det skulle bli för långt till en station vid Utanbergsvallarna och föredrog alternativet med stationen i Böle - och den egna vid Röjabron.

I och med detta var det upplagt för en mindre strid mellan socknarna i Rätan och Klövsjö.

Det råder heller ingen tvekan om annat än att projektet kom att försenas genom detta.

Någon gång under 1911, förmodligen då under sommarhalvåret, gjorde man praktiska besiktningar i området för att få reda på hur natur och terräng såg ut efter de nu två alternativen av Enskälalinjen.

Innan året var till ända, den 1 november, skrev Rätans kommunalstämma till Kungliga Järnvägsstyrelsen och framhöll Bölelinjens många fördelar. Man tyckte inte att det fanns någon anledning att frångå detta förslag utan ville att järnvägen skulle byggas där som planerat. Kommitén som skrev denna skrivelse bestod av C. Brennerfelt, Gottfrid Dahlén, N.J. Hansson, Anders Nordin och Olof Persson.

Givetvis reagerade man negativt på detta i Klövsjö och redan den 8 januari 1912 skickade kommunaltsämman där in en liknande skrivelse som naturligtvis bara talade om de fördelar som Klövsjölinjen hade. Bakom denna skivelse stod H. Hansson, H.Eklund och Olof Eriksson.

Men här fanns nu återigen en liten splittring i Klövsjö. De bybor som var rädda för att deras kor och kalvar skulle skrämmas till döds av tågen ville inte alls ha den här sträckningen. I alla fall inte över ägorna inne i själva byn.

(Det här kan ju vara ursprunget till pratet om det alternativ som föreslog sträckningen öster om Staberget i stället...)

Det verkar dock som om fördelarna med Bölelinjen vägde tyngst för fyra månader senare, den 5 maj, kom beskedet via telefon att Riksdagen hade beviljat banans byggande och därmed också stationen vid Böle. Därmed torde allt ha varit klart med att sätta igång bygget.

Men de krångliga turerna var definitivt inte över. För så snabbt som den 15 maj skrev kaptenen i väg - och vattenbyggnadskåren, L. Sparr, till regeringen och föreslog en helt ny sträckning av banan. Han kunde inte förstå varför man helt enkelt inte byggde järnvägen till Åsarna via Ävros, Ytter- och Överhogdal till Rätan. För att därifrån ansluta till den ursprungliga sträckningen vid Lillsved. Alltså mer eller mindre parallellt med landsvägen.

Det nya alternativet fick namnet Hogdalslinjen och ingenjör David Bergö gjorde en besiktning efter denna sträcka i september samma år.

Följande år stakades även Hogdalslinjen definitivt och sedan skulle man bara invänta vilket av alternativen som skulle bli verklighet. Dessa utlåtanden skulle komma från en hel del olka håll.

Det här var naturligtvis ett förslag som applåderades i Rätan, men ogillades desto mer i Klövsjö. Men det fick också konsekvenser för Böle. Rätans kommun, som dittills stått orubblig bakom förslaget Bölealternativet, släppte nu helt och hållet sitt intresse för det och satsade i stället helhjärtat på Hogdalslinjen som ju skulle innebära att man fick en station inne i själva Rätan.

Men tog inte övermodet litet för stort utrymme där? Om Klövsjöborna hade tyckt att det skulle bli för långt med en station i Böle, hur skulle man då reagera om stationen förlades till Rätan. Inte minst med tanke på Galberget. Det var upplagt för protester igen.

Framsynta och driftiga - men kanske framför allt, litet för förhoppningsfulla - personer byggde också ett järnvägshotell inte långt från den planerade järnvägssträckan. Ett företag som dock skulle visa sig ha varit allt för optimistiskt.

(Själva byggnaden blev i alla fall inte uppförd i onödan. Absolut inte. Den kom senare att bli Rätans läkarmottagning i stället.)

Trots ganska noggranna kontroller om uppgifternas riktighet så kan det ändå mycket väl finnas direkta felaktigheter i berättelsen. Detta gäller förstås i första hand när det handlar om uppgifter som kommit fram genom intervjuer med äldre bybor, men kan även gälla skriftliga dokumentationer. Så om du hittar några fel, har kompletterande uppgifter, eller allra bäst, har något helt nytt att komma med så hör av dej på något sätt.

Detta kan också gälla om du har intresse och lust att kontrollera de obekräftade uppgifter som finns på några ställen.

Om en månad kommer en fortsättning på berättelsen om Röjans tillkomst. Till dess, ha det så bra!

text/skiss: Bo J

Källor:

Minnesanteckningar efter A. Jönsson (1860- 1936)

Muntliga källor:
Erik Dahlin, Röjan,
Kalle Berg, Röjan
Olle Norderud, Nederhögen

Till sidans topp