Folk/sägner: Fattigvården 1867 | Löv-kersti | Tomt-sägen | Gripvallen | Olle fernlunds | Röja-sme´n | Slevjonsson

Mystiken på Gripvallen

En bit utanför byn, efter vägen mot Rätan, ligger det lilla torpliknade stället Gripvallen. Stugan ligger där i skydd av gamla träd vid foten av berget med samma namn.
Ställets historiska bakgrund får vi återkomma till vid ett senare tillfälle, men så här i höstmörkret kan det vara intressant att berätta om ett par av de fantasifulla skrönor som haft anknytning till platsen. Bland annat sägs det att man under mörka höstkvällar och nätter skulle kunna höra kvidande barnskrik där om man råkade passera vid rätt tillfälle. Ett fasansfullt ljud som skulle få blodet att isas i ådrorna och det var också meningen. Bakgrunden till skriken skulle nämnligen vara den, att ett litet barn hade blivit mördat vid Gripvallen en gång i tiden. Och det är något med barnets sinnesfrid som inte är som det ska. Hur det nu än var med sanningshalten i detta så fick antagligen berättelsen säkert till följd att många unga, främst barn, undvek att vara i närheten av stället i onödan på kvällarna...

Den andra skrönan uppvisar rena motsatsen, ljus och glädje. Det är en så kallad ”vandringsberättelse”, (fast det visste ju inte de unga byborna om på den tiden) som utspelar sig i gryningen en midsommarmorgon. Någonstans vid foten av Gripvallsberget, i närheten av stugan, skall det finnas en nergrävd guldskatt. Enda möjligheten att få reda på exakt vart denna skatt ligger nergrävd kräver att man finns på plats vid soluppgången på midsommarmorgonen. Man skall vara väl dold och absolut tyst. När så de första solstrålarna börjar glittra genom grenverket på de stora träden skall plötsligt en höna, en helt ”vanlig” sådan, dyka upp och komma dragandes på en kraftig timmerstock. Av fullt förståeliga skäl har hönan väldiga problem med den tunga stocken och hennes kamp är både jobbig och lustig att se på. Men det gäller att hålla absolut tyst tills hönan har kommit till det ställe där hon lämnar kvar stocken. För just på denna plats skall alltså skatten vara nergrävd.

Hittills lär det inte finnas någon som har lyckats med sin ”skattjakt”. Orsaken är att ännu ingen har kunnat uppfylla kravet med att hålla tyst. Den lilla hönans kamp med timmerstocken har alltid, förr eller senare, lett fram till att dom som har tittat på brustit ut i våldamma skratt och då har både hönan och stocken plötsligt försvunnit lika snabbt som de har dykt upp.

Detta borde ju också betyda att skatten finns kvar, så om det nu fortfarnade finns någon hågad...

Till sidans topp